GRUNDEN · DEN URSPRUNGLIGA STUDIEN, ORDNAD I DEN GAMLA ORDNINGEN
Gott och ont — Grundläggande biblisk lära
ÖPPNANDE ORD
Två ting står framför varje människa under himmelen: liv och gott på den ena sidan, död och ont på den andra. Herren vill att hans folk, när de blivit fullvuxna, skall öva sina sinnen till att skilja mellan dessa båda. Se noga på dem som gör ont, ty Skriften visar dem tydligt. De vet huru man gör ont, men hava ingen kunskap om huru man gör gott. De uppgöra onda anslag med vett och vilja. De vänja sig så vid det att det blir en del av dem, likt deras egen hud. Till slut kunna de icke ens sova, om de icke hava gjort något ont. Varifrån kom ett sådant hjärta? Gå tillbaka till lustgården. Där stod livets träd, och där stod trädet till kunskap om gott och ont, och en tydlig befallning. Ormen sade att döden icke skulle komma, och att deras ögon skulle öppnas. Kvinnan såg, tog, åt och gav; och bådas ögon öppnades verkligen. Men denna kunskap gav dem mer än de kunde bära. De kände det goda, men hade ingen kraft att göra det. De kände det onda, men hade ingen kraft att stå emot det. Skam kom, och fruktan kom, och de gömde sig för det ansikte de var skapade att stå inför. Inom några få släktled var varje uppsåt som formades i människans hjärta ständigt böjt till det onda, och det bedrövade Herren i hans hjärta. Men när domen hade gått fram, byggde en man ett altare, och Herren kände den ljuvliga lukten av offret, och talade ett löfte i sitt hjärta. Huru visste Noa att ett offer skulle svara mot det onda? Behåll den frågan till slutet, ty den besvaras vid ett annat träd, genom ett annat offer, en gång för alla. Löftet står fast: den som vill lyssna skall leva i trygghet, och skall få vila från fruktan för det onda. Sök efter det.
TRE FRÅGOR SOM DENNA STUDIE BESVARAR:
1. Vilka två ting står inför varje människa idag, och vad slags hjärta skapar det onda?
2. Vad gjorde kunskapen om gott och ont i mannen och kvinnan, och varför gömde de sig för Herrens ansikte?
3. När varje uppsåt i människans hjärta var endast ont beständigt, vad svarade mot ondskan, och vem skall vila utan fruktan för ont?
ÖPPNANDE ANKARE
Tryck på ”Bibeln talar” under en vers för ordstudien, andra skriftställen och anteckningar.
Hebreerbrevet 5:14Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.
DEN STADIGA MATEN = DE FULLMOGNA --> SINNEN ÖVADE GENOM VANAN, TILL ATT SKILJA MELLAN GOTT OCH ONT.
(Mina personliga tankar — detta är ramen för hela studien: gott och ont nämns tillsammans i Skriften. Inte att en människa bör smaka det onda, utan att sinnena bör tränas till att skilja det åt och förkasta det. Studien betraktar först de människor som gör det onda, sedan trädgården där kunskapen kom in, och sedan altaret där det onda blev besvarat.)
1. LIV OCH GOTT, DÖD OCH ONT — DE TVÅ SOM ÄR SATTA FRAMFÖR DIG
1.5 Moseboken 30:15Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden och vad ont är,
HEBREISKA NYCKELORD⚑ H7451 ra — ond · ⚑ H2896 towb — gott
SATT FRAMFÖR DIG DENNA DAG: LIV + GOTT --> DÖD + ONT.
(Mina personliga tankar — det onda, ra (H7451, ont), nämns som motsats till det goda, towb (H2896, gott), gång på gång genom Skriften. De två ställs sida vid sida så att en människa kan lära sig att skilja dem åt, på samma sätt som ljuset skildes från mörkret.)
2.Mika 3:1Och jag sade: Hören, I Jakobs hövdingar och I furstar av Israels hus. Tillkommer det ej eder att veta vad rätt är, (2) I som haten det goda och älsken det onda, I som sliten huden av kroppen på människorna och köttet från deras ben?
HEBREISKA NYCKELORD⚑ H7451 ra — ond · ⚑ H2896 towb — gott · ⚑ H3045 yada — veta
Tillkommer det ej eder att veta vad rätt är? --> I som haten det goda och älsken det onda.
3.Ordspråksboken 1:24Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand, (25) eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning (26) därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten, (27) ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest. (28) Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade --> Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara.
(Mina personliga tankar — nöd, tsarah (H6869, nöd), kommer från en rot som betyder trång: den snäva, instängda platsen för en själ under belägring. Ångest, tsuqah (H6695, ångest), är trycket av den belägringen. In i det trånga mörkret bringar Herren sin frälsnings ljus, om en människa vill lyssna.)
4.Ordspråksboken 1:29Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan, (30) ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning, (31) därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag. (32) Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås. (33) Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
HEBREISKA NYCKELORD⚑ H7451 ra — ond · ⚑ H8085 shama · ⚑ H1847 daath — Kunskap
DE HATADE KUNSKAP + VALDE INTE HERRENS FRUKTAN --> MEN DEN SOM LYSSNAR SKALL BO TRYGGT UTAN FRUKTAN FÖR OLYCKA.
5.Jesaja 5:20Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som göra mörker till ljus, och ljus till mörker, dem som göra surt till sött, och sött till surt!
HEBREISKA NYCKELORD⚑ H2896 towb — gott · ⚑ H7451 ra — ond
VE = ONT KALLAT GOTT + GOTT KALLAT ONT --> MÖRKER GJORT TILL LJUS.
2. MÄNNEN SOM GÖR DET ONDA — FYRA KÄNNETECKEN, OCH DE RÄTTFÄRDIGAS VÄG
1.Jeremia 4:22Ja, mitt folk är oförnuftigt, de vilja ej veta av mig. De äro dåraktiga barn och hava intet förstånd. Visa äro de till att göra vad ont är, men att göra vad gott är förstå de ej.
DEN SOM UPPTÄNKER ATT GÖRA ONT = EN OLYCKSBRINGANDE PERSON.
3.Jeremia 13:23Kan väl en etiopier förvandla sin hud eller en panter sina fläckar? Då skullen också I kunna göra något gott, I som ären så övade i ondska.
VANA VID ATT GÖRA ONT = ETIOPIERNS HUD + PANTERNS FLÄCKAR, INTE FÖRVANDLADE.
4.Ordspråksboken 4:14Träd icke in på de ogudaktigas stig, och skrid icke fram på de ondas väg. (15) Undfly den, gå ej in på den, vik av ifrån den och gå undan. (16) Ty de kunna icke sova, om de ej få göra vad ont är, sömnen förtages dem, om de ej få vålla någons fall. (17) Ja, ogudaktighet är det bröd som de äta, och våld är det vin som de dricka.
GÅ INTE IN + VÄND DIG BORT DÄRIFRÅN --> TY DE SOVA INTE, UTOM DE HAVA GJORT NÅGOT ONT.
5.Ordspråksboken 4:18De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd; (19) men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret: de märka icke det som skall vålla deras fall.
DE RÄTTFÄRDIGAS STIG = SKINANDE LJUS, SOM ALLTMER TILLTAR INTILL FULLKOMLIG DAG --> DE OGUDAKTIGAS VÄG = MÖRKER.
(Mina personliga tankar — dessa är kännetecknen på människor som gör ont. De saknar kunskapen att göra gott. De planerar skada med avsikt. De blir så vana vid det att det blir som deras eget skinn. Till slut kan de inte sova om de inte har gjort orätt. Och en del av det de inte förstår är detta: de ser inte, förrän det är för sent, den skada de gör mot sin egen själ.)
3. PENTATEUKEN — GENESIS: TRÄDET, FALLET OCH DET ONDA HJÄRTAT
1.1 Moseboken 2:8Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan som han hade danat. (9) HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgården, så ock kunskapens träd på gott och ont.
HEBREISKA NYCKELORD⚑ H7451 ra — ond · ⚑ H1847 daath — Kunskap · ⚑ H2896 towb — gott
VARJE TRÄD SOM VAR LJUVLIGT ATT SE PÅ OCH GOTT ATT ÄTA AV + LIVETS TRÄD + TRÄDET MED KUNSKAP OM GOTT OCH ONT.
(Mina personliga tankar — lägg märke till träden. Varje träd var gott till mat. Sedan stod livets träd åtskilt. Och trädet med kunskap om gott och ont stod också åtskilt. Två träd stod i mitten, och endast ett var förbjudet.)
2.1 Moseboken 2:15Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.
HERREN GUD TOG MANNEN + SATTE HONOM I LUSTGÅRDEN --> ATT BRUKA OCH BEVARA DEN.
3.1 Moseboken 2:16Och HERREN Gud bjöd mannen och sade:»Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, (17) men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.»
HEBREISKA NYCKELORD⚑ H7451 ra — ond · ⚑ H2896 towb — gott · ⚑ H1847 daath — Kunskap
AV ALLA ANDRA TRÄD I LUSTGÅRDEN MÅ DU FRITT ÄTA --> MEN AV KUNSKAPENS TRÄD PÅ GOTT OCH ONT SKALL DU ICKE ÄTA --> TY DEN DAG DU ÄTER DÄRAV SKALL DU DÖDEN DÖ.
(Mina personliga tankar — Herren gav mycket: av VARJE träd, ät fritt. Han förbjöd endast ett träd. Och budet gavs till MANNEN, eftersom kvinnan ännu inte var skapad.)
4.1 Moseboken 3:1Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan:»Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?» (2) Kvinnan svarade ormen:»Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården, (3) men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån dö.'» (4) Då sade ormen till kvinnan:»Ingalunda skolen I dö; (5) men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»
GUD HAR SAGT --> ORMEN SÄGER: I SKOLEN INGALUNDA DÖ + I SKOLEN BLIVA SÅSOM GUD, FÖRSTÅENDE VAD GOTT OCH ONT ÄR.
5.1 Moseboken 3:6Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt. (7) Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig.
HON SÅG + TOG + ÅT + GAV --> DERAS BÅDAS ÖGON ÖPPNADES, OCH DE FÖRSTODO ATT DE VORO NAKNA.
(Mina personliga tankar — det fanns ingen skam före detta. Kunskapen kom, och det första den visade dem var deras egen nakenhet. Kunskap om gott och ont, utan makt mot det onda, frambringar skam.)
6.1 Moseboken 3:8Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården.
DE HÖRDE HERRENS GUDS RÖST --> OCH GÖMDE SIG FÖR HERRENS GUDS ANSIKTE.
(Mina personliga tankar — närvaro är panim (H6440, närvaro), ansiktet. Olydnaden gjorde att de gömde sig för det ansikte de var skapade att stå inför. Och "dagens svalka" är, på hebreiska, dagens vind.)
7.1 Moseboken 3:9Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom:»Var är du?» (10) Han svarade:»Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.»
JAG HÖRDE DIN RÖST + JAG BLEV RÄDD, EFTERSOM JAG VAR NAKEN --> OCH JAG GÖMDE MIG.
(Mina personliga tankar — rädd, yare (H3372, rädd): den första fruktan i hela Skriften följer den första olydnaden. Fruktan kom in med kunskapen om ont.)
8.Psaltaren 56:4–56:5 (KJV 56:3-4)Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig. (4) Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
FÖRTRÖSTAN SATT TILL GUD = JAG SKALL ICKE FRUKTA VAD MÄNNISKOR KUNNA GÖRA MIG.
(Mina personliga tankar — ställ de två raderna i denna psalm sida vid sida. Först: "när jag fruktar, vill jag förtrösta på dig." Längre fram: "jag skall icke frukta." Förtröstan står mellan de två — viljan uppställd över fruktan, för att bevara hjärtat. Detta besvarar Adams "jag fruktade och gömde mig": inte att gömma sig för ansiktet, utan att förtrösta på ordet.)
10.1 Moseboken 3:22Och HERREN Gud sade:»Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen.» (23) Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden, varav han var tagen. (24) Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevaka vägen till livets träd.
MANNEN HAR BLIVIT SÅSOM EN AV OSS, SÅ ATT HAN FÖRSTÅR VAD GOTT OCH ONT ÄR --> UTDRIVEN + ETT LJUNGANDE SVÄRD, FÖR ATT BEVAKA VÄGEN TILL LIVETS TRÄD.
(Mina personliga tankar — något i kunskapen om gott och ont gav människan mer än hon kunde bära. Hennes kunskap gick längre än hennes förmåga. Hon kunde nu känna det goda, men inte göra det. Hon kunde känna det onda, men inte stå emot det. Och svärdet vaktade vägen till livets träd, så att hon inte skulle äta och leva för evigt i det tillståndet.)
11.1 Moseboken 6:5Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda, (6) då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.
HEBREISKA NYCKELORD⚑ H6087 atsab · ⚑ H7451 ra — ond · ⚑ H3336 yetser — Fantasi
VARJE UPPSÅT I HANS HJÄRTANS TANKAR = ENDAST ONT OAVBRUTET --> OCH DET GJORDE HONOM BEDRÖVAD I HANS HJÄRTA.
(Mina personliga tankar — inbillning är yetser (H3336, inbillning), det som formas: de avsikter och begär som formas i hjärtat. Gud såg ondskan, som är ondskans frukt. Ondskan kommer från hjärtats formade avsikter. Och det gjorde honom ont i hans hjärta. Även nu, när den Helige Ande bedrövas, är det därför att onda tankar, begär och avsikter hålls kvar inombords.)
12.1 Moseboken 8:20Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. (21) När då HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv:»Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort. (22) Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»
NOA OFFRADE BRÄNNOFFER --> HERREN KÄNDE DEN LJUVLIGA DOFTEN --> JAG SKALL HÄREFTER ICKE MER FÖRBANNA JORDEN.
(Mina personliga tankar — en fråga värd att utforska: hur visste Noa att han skulle offra? Hörde han en röst? Hade offret att göra med det onda? Människans hjärta var alltjämt ont från ungdomen. Ändå, när brännoffret frambars, talade Herren frid i hans hjärta, som om endast ett offer kunde svara mot det onda, ty elden förtärde offret. Håll kvar frågan. Skriften besvarar den vid ett annat träd.)
STÄNGNING
Ordspråksboken 1:33Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
HEBREISKA NYCKELORD⚑ H7451 ra — ond · ⚑ H8085 shama
DEN SOM HÖR = BO TRYGGT + LUGN FRÅN ONDANS FRUKTAN.
1 Petrusbrevet 2:24Och»våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och»genom hans sår haven I blivit helade».
VÅRA SYNDER BAR HAN I SIN KROPP UPP PÅ KORSETS TRÄ --> FÖR ATT VI SKULLE DÖ BORT IFRÅN SYNDERNA OCH LEVA FÖR RÄTTFÄRDIGHETEN + GENOM HANS SÅR HAVEN I BLIVIT HELADE.
(Mina personliga tankar — frågan om Noas altare besvaras här. Genom ett träd kom kunskapen om det onda. På ett träd bars det onda bort. Det offer som Noa sträckte sig mot, det försåg Gud själv: sitt eget jag, sin egen kropp, ett offer. Den som lyssnar skall få vila från fruktan för det onda, ty det onda har blivit besvarat.)
GREKISKA NYCKELORD
Det här är nyckelorden för studien. Tryck på ett prickat ord i verserna ovan för att se dess betydelse här.
“urskilja” — G1253 diakrisis — en urskiljande, en dömande mellan
hela studien i ett ord: sinnen övade till att skilja mellan gott och ont (Hebreerbrevet 5:14)
“sinnen” — G145 aistheterion — förmågan att förnimma, sinnet
urskillning växer genom att brukas — sinnena måste tränas
“gott” — G2570 kalos — god, hederlig, värdig
den goda som en fullvuxen person kan urskilja
“ond” — G2556 kakos — ond, dålig, skadlig
den ondska en fullvuxen person förmår urskilja och förkasta
“träd” — G3586 xylon — trä, ett träd, en stav
genom ett träd kom den kunskap som var mer än människan kunde bära; på ett trä bar han våra synder (1 Peter 2:24)
HEBREISKA NYCKELORD
“ond” — H7451 ra — ont, dåligt, motgång, lidande, elände
ordet i hela studien, ställt om och om igen mot det goda
“gott” — H2896 towb — god, behaglig, väl
satt inför oss tillsammans med livet (Femte Moseboken 30:15) — det som Herren kallar gott är sannerligen gott
“veta” — H3045 yada — att veta, att förnimma, att urskilja
att känna gott och ont — ormens ord, och människans börda
“Kunskap” — H1847 daath — kunskap, urskillning
trädets namn — kunskapens träd på gott och ont
“rädd” — H3372 yare — att frukta, att vara rädd; att vörda
olydnadens första frukt: Jag blev förskräckt, och jag gömde mig
“närvaro” — H6440 panim — ansiktet, anletet
att gömma sig från hans närvaro är att gömma sig från hans ansikte
“Tillit” — H982 batach — att lita på, att ha förtroende, att känna sig trygg
svaret mot fruktan: den tid jag fruktar, vill jag förtrösta (Psalm 56:3)
“nöd” — H6869 tsarah — nöd, betryck, ångest
den trånga plats som det onda stänger in en människa i (Ordspråksboken 1:27)
“ångest” — H6695 tsuqah — nöd, ångest
trycket från fienden på själen (Ordspråksboken 1:27)
“Van” — H3928 limmud — lärt, använt
ont lärt sig göra det onda, tills det är som en persons egen hud (Jeremia 13:23)
“Fantasi” — H3336 yetser — fantasi, sinne, avsikt
vad Gud såg i människans hjärta före floden, och efter den (Genesis 6:5; 8:21)
ÖVNINGSFRÅGOR
1. 5 Moseboken 30:15 — Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden och vad ont är
a) endast välsignelse och förbannelse
Livet och vad gott är, och döden och vad ont är
c) lagen och budet
2. Moseboken 2:16-17 — Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta men av:
a) livets träd
b) varje träd som var behagligt för ögat
c) kunskapens träd på gott och ont
3. Ordspråksboken 1:33 — Vem skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck?
a) men den som hör mig
b) de som söker mig tidigt
c) de enkla, i sin lycka
4. Jeremia 13:23 — De som äro övade i ondska kunna göra något gott, lika snart som:
a) de blir lärda att göra gott
Etiopiern kan förvandla sin hud, och pantern sina fläckar
c) deras kjolar blir blottade
5. Första Moseboken 3:8 — Adam och hans hustru gömde sig för:
a) HERREN Guds ansikte, bland träden
b) det flammande svärdet på östra sidan av lustgården
c) ormens röst
6. Första Moseboken 3:22-24 — Varför drevs mannen ut ur lustgården?
a) för att han inte skulle äta igen av trädet med kunskap om gott och ont
b) eftersom ormen ännu var i trädgården
c) må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen
7. Första Moseboken 8:21 — När då HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han att människans hjärtas uppsåt är:
a) endast ont ständigt
b) ont allt ifrån ungdomen
c) vände sig till att göra gott
SVARSNYCKEL: 1-b, 2-c, 3-a, 4-b, 5-a, 6-c, 7-b
HUR DENNA STUDIE FÖRGRENAR SIG
--> Hur skuggan ger ljus: livets träd stod mitt i (Genesis 2:9) --> den som övervinner, honom skall jag giva att äta av livets träd (Uppenbarelseboken 2:7). Trädet som vaktades av svärdet öppnas åter i Kristus.
-->Hur orden är avgörande: den ljuvliga doften av Noas offer (1 Moseboken 8:21) --> Kristus har utgivit sig själv till ett offer och en gåva för Gud, till en ljuvlig doft (Efesierbrevet 5:2). Doften Noa gav, uppfyllde Sonen.
Hur detta gäller dig: de gömde sig för Herrens ansikte, hans närvaro (1 Moseboken 3:8), men de renhjärtade skola se Gud (Matteus 5:8), och hans tjänare skola se hans ansikte (Uppenbarelseboken 22:4). Fruktan gömde ansiktet. Förtröstan återställer det (Psaltaren 56:11).
--> Hur detta berör hjärtat: allt vad hjärtats tankar och uppsåt upptänkte var allenast ont (Genesis 6:5) --> Guds ord är en domare över hjärtats tankar och uppsåt (Hebreerbrevet 4:12). Det som bedrövade honom då, det utforskar ordet nu.
Vad detta betyder för evigheten: den kunskap som gick utöver människans förmåga besvaras av sinnen övade till att skilja mellan gott och ont (Hebréerbrevet 5:14), och den som hörer skall bo tryggt utan fruktan för det onda (Ordspråksboken 1:33). Fruktan som kom in i lustgården stillas i det lyssnande hjärtat.
